Skip navigation

Igår i DagensArena skrev Per Wirtén att kriget i Georgien ställer många frågor: Sätt inte bara press på Ryssland – apropå en artikel av George Friedman i nya New York Review of Books (Georgia and the Balance of Power):

”I Europa har kriget använts som argument för att försöka vända den nedrustningspolitik som präglat nästan alla unionsländer sedan 1989.”

”Socialdemokraterna och miljöpartiet menar att Georgien är svepskäl för att slippa en proposition som regeringen inte hinner bli färdig med. Det låter som tunt oppositionsgläfs. I stället borde de ta chansen och ifrågasätta hela den hotbild som nu växer från de kaukasiska bergstrakterna och kastar sin skugga över hela Europa.

Nu är det tid att ställa frågor. Om bara några månader kan det vara för sent.”

Det är bra att vara efterklok men bättre att som Per Wirtén ställa frågor först, att inte dras med. Eftertanke.

I DagensArena flera dagar tidigare påpekade Björn Elmbrant att Kalla kriget-retoriken fördummar oss:

”…kalla krigets uppdelning av världen i två block krävde en fördummande lojalitet, enligt regeln: De som inte är med oss är emot oss.”

En logik som vi vet inte hör endast kalla kriget till. Också i det pågående kriget mot terrorismen, ibland – som i Afghanistan och Pakistan, i Irak och i Somalia – ett hett krig, ibland – som i exempelvis Sverige – ett kallt krig, är den som inte är med oss emot oss.

Den nya alarmistiska hotbilden underkänns också i Skånska Dagbladet den 9 september (Poliser kan bli elitsoldater), som på ledarplats skriver

”Den säkerhetspolitiska stabiliteten i vårt närområde har inte förändrats.”

”Nej, det Kalla kriget har inte kommit tillbaka och Ryssland hotar inte sina grannar.”

”Dagens svenska försvar är inte anpassat till sådana hastigt uppblossande konflikter. Men det var heller inte det gamla i dag skrotade invasionsförsvaret.”

”Nu har vi ett hypermodernt men ytterst litet försvar som främst är inriktat på internationella insatser. En given slutsats är att svenska förband inriktade på internationella aktioner också snabbt måste kunna omvandlas till en beredskapsstyrka som skall säkra Sveriges gränser.”

En given slutsats är att det svenska försvaret ska vara där Sveriges befolkning är. Inte som nu ha uppgifter utanför rikets gränser samtidigt som dessa gränser inte längre kan försvaras.

En avveckling av värnplikten till förmån för en yrkesarmé på ständig turné i världen är inte alls det bästa för Sveriges säkerhet och självständighet.

Anders Davidson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: