Skip navigation

Nu har svenska tidningar börjat skriva om att Sverige faktiskt är i krig. Det är SvD som haft flera reportage om de svenska insatserna under rubriken ”Sveriges glömda krig”. 

Fan vet om det inte borde vara ”Sveriges förträngda krig”.

Några politiker har försökt se förvånade ut när det framkommer att svenska militära rådgivare dessutom är direkt involverade i strid. SvD skriver:

”Från och med i år har personal i svensk uniform deltagit som rådgivare i operationer på regeringssidan i norra Afghanistan. I striderna, som har ägt rum under våren och sommaren, har ett 25-tal fiender sökts upp och dödats.”

Ja, vad hade vi trott? Om vi ska vara med i ett krig får vi nog också räkna med att folk dör. Men inte bara på ”den andra sidan”. De som skickat dit svenska trupper kan rimligtvis inte vara förvånade. I så fall undrar jag varför de sitter i riksdagen.

SvD skriver dock att den svenska militära förmågan är begränsad. Vi har 373 personer där meddelar SvD, men i praktiken kan endast ett 30-tal skyttesoldater ”sättas in flexibelt”. 

Det antyds således att vi behöver fler soldater i Afghanistan. Vilket man också förbereder sig på genom att bygga nytt. Är riksdagsledamöterna förvånade över det också?

SvD citerar också vad utrikesminister Carl Bildt skrivit om Afghanistan på sin blogg:

”Situationen i regionen – och vad som kan och bör göras från det internationella samfundets sida – står högt upp på min lista över frågor för de närmaste månaderna”.

Vi får alla hjälpa utrikesministern att få upp frågan högt på dagordningen. Så att ”Sveriges glömda krig” inte längre är så glömt. Utan diskuterat. 

Det är tänkbart att det finns en tydligt svenskt säkerhetspolitiskt intresse av att vi finns i Afghanistan. Kanske det till och med finns argument för att vi inte ska behöva ha kapacitet att försvara vårt eget territorium, men väl säkra ett område i norra Afghanistan. Tillsammans med Finland. Och att det ligger i vårt gemensamma intresse att finnas där, istället för att ligga nedgrävda vid Karelska Näset.

Men låt oss i så fall höra de argumenten.

Riksdagsledamoten och moderaten Göran Pettersson skriver på sin blogg:

”Insatsen i Afghanistan som påbörjades under den socialdemokratiska regeringen innebär att våra förband verkar under Natobefäl och på ena sidan i en konflikt. Det innebär att vi är med och solidariskt bär bördorna av ett medlemskap. Däremot avsäger sig Sverige fördelarna med ett medlemskap. Detta är inte bara ologiskt utan rent ut sagt korkat”.

(Pettersson har också en talradiovariant som är intressant.)

Vad Pettersson säger är, tolkar jag det som, att vi också bör bli medlemmar på riktigt. 

Det kanske också är värt att diskutera lite mer öppet. Själv tror jag inte på det där med NATO-medlemskap. Men visst, det är en poäng att vi nu är med till hälften. 

Och läser vi senaste regeringsförklaringen så framgår det att åtminstone den sittande regeringen ser det som naturligt att andra länder i Europa ska hjälpa oss om vi hamnar i militära svårigheter. Samt att de därmed också förväntar sig att vi ska hjälpa dem.

Mer diskussion som sagt.

Stig-Björn Ljunggren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: