Skip navigation

Monthly Archives: november 2008

Georgien har gjort försvarspolitikerna så uppmärksamma på Rysslands agerande att de tappar helheten. Det skrev Björn Forseth i Norrländska Socialdemokraten i september: Rysskräck farlig för landet. Han har skickat oss artikeln som en kommentar till Björn von Sydows artikel och statsministerns utpekande av Ryssland:

”Att ha våra ytterområden helt oförsvarade, såsom norra Norrbotten och en ö som Gotland, vållar i en internationell konflikt stormakterna mycken vånda. De vill inte riskera att motståndaren för säkerhets skull besätter sådana utposter.

Därför måste de vara besatta av vår egen försvarsmakt. Då lugnas de stridande parterna. Det är fredsskapande.”

Annonser

Professors blogg skrev Marcello Vittorio Ferrade-Noli en kommentar till von Sydows debattartikel:

”Ersättning av utrikespolitiken, inte av soldaters rekryteringssystem det väsentligaste för ökad rikets trovärdighet.”
Måste det vara antingen eller? Värnplikten behöver bevaras, utrikespolitiken behöver omorienteras. Om det förra men kanske inte om det senare är Wiseman överens i sin kommentar – Fiendens fiende – till en annan debattartikel märkt (s) på SvD:s Brännpunkt.
”Det är sällan jag och sossar ställer oss på samma sida i försvarsfrågan men nu händer det i värnpliktsfrågan”.
Instämmande citeras Anders Karlssons debattartikel på Brännpunkt:
”Försvarsmakten måste av legitimitetsskäl ha en folklig förankring. Jag ser med oro på en försvarsmakt som blir en liten enhet, långt utanför samhället.”
Också Annika Nordgren Christensen (mp) refererar på Försvarsbloggen von Sydow och utmanar yngre s-politiker att komma ut ur garderoben. Därpå angriper hon Thage G Petersons artikel om Afghanistaninsatsen. Till det – och till Wisemans kritik av samme Peterson – återkommer vi.

I förra veckan skrev förre försvarsministern (s)  Björn von Sydow en i Svenska Dagbladet under rubriken Ta försvaret av Sverige på allvar. Han hoppas att regeringen och oppositionen ska lägga partipolitiken inom åt sidan i försvarspolitiken. Utgånggspunkten är Georgienkrisen och krigen i Afghanistan och i Irak:

Svensk säkerhetspolitik måste innehålla ett betydelsefullt element av militärt försvar för att kunna avskräcka militära hot i vårt grannskap.”

von Sydow skriver att politik och diplomati måste användas fullt ut för att trygga fred och demokrati men

”det militära elementet måste finnas i en värld där det inte finns tillräcklig respekt för FN”,

och Sverige måste nu ”prioritera militära förband för vårt territoriella försvar”, utan att ”återgå till ett anti-invasionsförsvar av den storlek vi hade under kalla kriget”.

Två viktiga förutsättningar slås fast:

”Min åsikt är att Sverige ska ha ett värnpliktsförsvar och inte en yrkesarmé. Sverige står utanför Nato, och så anser jag att vi ska förbli.”

I åtta punkter ger von Sydow ramarna för en försvarsuppgörelse. Den sjätte är central:

”Sveriges deltagande i internationella operationer (i dag i Tchad, Kosovo och Afghanistan) bör inte utvidgas, utan stanna vid att vi har högst cirka 1000 soldater i dessa uppgifter. 

Vi bör inte delta i snabbinsatsförbanden inom EU respektive Nato.”