Skip navigation

I veckans nummer av Arbetaren skriver Gustav Fridolin under rubriken ”I krigets landskap”:

”Under tiden fullgör svenska frivilliga soldater sin utlandstjänst i Afghanistan. De möter gästvänliga afghaner, förstummas av landskapet och hoppas ofta att deras bidrag ska göra världen litet bättre. Få av dem känner till Akther Mohammed och ingen förstår varför han hyser agg mot just dem. Storpolitiken är långt borta. Ändå är det just de, och knappast dem som författar riksdagens betänkanden som riskerar att drabbas av att nanawati byts mot badai.”

Det förra är den pashtunska sedvänjans begrepp för gästfrihet, det senare begreppet för hämnd. Och Fridolin förklarar den politiska miljö där utlandsstyrkan verkar och nyligen attackerades.

Det bästa sättet att värna om de svenska soldaterna är att ta hem dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: