Skip navigation

Det börjar dra ihop sig att välja parti (och kandidat) till Europaparlamentet.

 

Det finns en fråga jag saknat i diskussionen länge, och det handlar om svensk säkerhetspolitik.

 

Vi är ju ett land som i princip haft fred i 200 år.

 

Senast vi hade det riktigt hett om öronen dundrade ryssarna ner genom Norrland, gick över isarna och upprättade högkvarter i Stockholms skärgård. Samtidigt väntade danskarna att när som helst få erövra södra Sverige tillsammans med franska soldater under ledning av en viss Bernadotte.

 

Dessutom fanns det en fruktan för att Norge skulle kapa åt sig av landets västra delar.

 

Vi var riktigt illa däran. Sverige var ett före detta stormaktsvälde som rasade samman och var nära att bli uppslukat av våra grannar. Det som hände 1808-1809 var faktiskt det svenska rikets ödesstund.

 

I det här problemet hade vi hamnat därför att vi försökt delta i den Europeiska storpolitiken. Vi hade en kung som trodde Napoleon var Satan själv och att Sverige hade till uppgift att få dessa mörkrets krafter på knä.

 

Det gick inte så bra. Men kungen avsattes och den nya ledningen för riket visade att de lärt sig en läsa.

 

Under 1800-talet så skaffade vi oss en ny säkerhetspolitisk doktrin som gick ut på att försöka hålla oss undan när de stora herrarna skred över kartan.

 

Denna neutralitetslinje – som alltså var ett medel för att säkra nationens överlevnad i en värld fylld av predatorer – blev under 1900-talet en slags överideologisk nästan religiös hållning.

 

Frågan är om detta nu är på väg att förändras?

 

I den senaste regeringsdeklarationen säger statsminister Fredrik:

”Det råder bred enighet i Sveriges riksdag om att vårt land inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska Unionen eller ett annat nordiskt land.

I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”

Detta kan bara tolkas som att vi ska skicka svensk trupp om våra grannländer hamnar i trubbel. Och att de ska komma till oss i liknande lägen.

 

Det är väl också därför som NATO nu förtiden övar i Sverige.

 

Men vad tycker våra kandidater till Europaparlamentet egentligen om den nya linjen. Bör Sverige ställa upp med soldater om exempelvis Baltikum hamnar i krig? Gäller våra utfästelser även Ukraina, eller rent av Georgien?

 

Vi finns ju redan med soldater i Afghanistan, så det är lätt att föreställa sig att de svenska löftena om hjälp till andra i händelse av krig eller katastrof är ganska vidlyftigt.

 

Nu tror jag naturligtvis inte att den gamla neutralitetslinjen fungerar i dagens värld. Men vad vi än skaffar istället så bör det diskuteras öppet i debatten. Så låt oss fråga dem som vill ha vårt förtroende vad de egentligen tycker.

 

Stig-Björn Ljunggren

(även i Ölandsbladet idag)

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: