Skip navigation

Hur går det för oss, har vi lyckats kristna Afghanistan ännu?

 

Ja, just ja. Så uttrycker vi oss inte längre. Vi säger att vi vill skapa demokrati och mänskliga rättigheter istället.

 

Men poängen är ungefär densamma som alltid när vi vill marschera över kartan. Vapen i den ena handen, medmänskliga paroller i den andra.

 

Svenska soldater finns i Afghanistan för att vi vill att de också ska få ett drägligt liv. Och då behövs vid sidan om militära insatser som håller de mer aggressiva hedningarna på plats. Men ska det lyckas måste vi främst satsa på vad som kallas ”mjuk makt”. Där ingår skolundervisning, läkarvård, rent vatten och annat av livets grundläggande nyttigheter.

 

Och det brukar visa sig att kan folk få ett bättre liv med en ny regim så kommer de också att sluta upp bakom den. Då blir vapnen mindre viktiga.

 

Två gamla socialdemokratiska stötar, Anders Ferm och Thage G Petterson, skrev häromdagen en debattartikel i SvD om att projektet i Afghanistan inte går så bra.

 

De hävdar att efter åtta års krig verkar det vara så att Afghanistan är förlorat. Landet är långt från fred och demokrati, talibanerna är obesegrade och troligtvis kan kriget inte vinnas.

 

Så därför, frågar debattörerna, är frågan om det kanske är dags för Sverige att dra sig ur kriget.

 

Deras rekommendation är att vi har en folkomröstning om Afghanistan.

 

En folkomröstning om Afghanistan kan man förstås ha, men frågan är om vi inte ska pröva den traditionella vägen först – och se till att frågan kommer upp på den politiska dagordningen och diskuteras ordentligt.

 

En utmärkt möjlighet att göra detta finns i den valrörelse som nu startat på allvar. Kandidaterna till Europaparlamentet bör naturligtvis svara på frågan om vad de anser om Sveriges engagemang i Afghanistan. Och om de tycker att Sverige är tillräckligt väl försvarat?

 

En annan fråga att ställa är också om hur vi ska tolka statsminister Fredrik Reinfeldts senaste regeringsförklaring 2008:

”Det råder bred enighet i Sveriges riksdag om att vårt land inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska Unionen eller ett annat nordiskt land.

I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”

Med detta säger statsministern att Sverige ska ställa upp med soldater om exempelvis Baltikum hotas, kanske gäller det även Ukraina, eller rent av Georgien?

 

En bra fråga för våra Europaparlamentariska kandidater att reda ut.

 

Stig-Björn Ljunggren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: