Skip navigation

Expressens Anna Dahlberg har åter åkt inbäddad i Afghanistan och skrev den 10 maj:

Barnen vinkar och gör tummen upp när våra militärfordon åker förbi. 

Hennes slutsats är att ”vi” måste vinna det här kriget. Hon är orolig att det blir för lite för sent men är annars entusiastisk inför Obamas nya strategi. Jag tänker inte göra mig lustig över hennes berömmande ord om dem som ska göra det:

Efter sju förlorade år har vi till sist fått en trojka – Barack Obama, David Petraeus (mannen bakom vändningen i Irak) och general McKiernan – som förstår sig på den här typen av konflikter. 

Den senare fick samma dag sparken.

 

Det tänkvärda med Anna Dahlberg är att hon inte tvekar om vilka som betalar USA:s krigståg – afghanerna – som hon betecknar med ord som ”misskötsel” och ”förödande”: 

I stället för att försöka vinna över befolkningen har USA flygbombat, gjort räder och sedan retirerat till sina baser. 

Sådant har kanske tidigare utgjort randanmärkningar, stödet har hon trots allt givit oförbehållsamt.

 

Tänkvärt är att hon inte heller håller inne med korruptionen kring Karzai och övergreppen regimens handgångna begår.

 

Hennes stöd har tidigare varit lika orubbat som nu hennes tilltro till det ”nya”:

Med fler soldater hoppas man kunna utvidga regeringssidans kontroll över landet, vilket i sin tur möjliggör att hjälparbete och samhällsservice kan komma i gång. Själva poängen är att den militära förstärkningen ska följas av en civil dito. 

Ingen oro kan anas över den sammanblandning som här finns mellan militära och humanitära insatser, en utveckling som fått de humanitära aktörerna i landet att kritisera den militära uppladdningen.

 

Anna Dahlberg jämför med Irak:

Det är samma truppförstärkning, samma grundläggande strategi – ”Rensa, hålla, bygga” – och samma försök att vinna över befolkningen med hjälp av dollarbuntar och sysselsättningsåtgärder.

Och hon beskriver hur den sammanblandning som faktiskt inte ”möjliggör att hjälparbete” kan komma igång utan utgör en fara för hjälparbetarna ser ut:

En ärrad soldat berättar för mig hur han reser runt i byarna i Zabulprovinsen och erbjuder snabba projektstöd på 10000 dollar om de lovar att rapportera om talibanernas rörelser.

Alltsammans är tänkvärt därför att det är oförsvarligt naivt:

Jag är övertygad om att detta är rätt väg att gå.  

Alla alternativ ratar hon som att ”återigen överge Afghanistan”, men det ska vi inte. Vi sviker inte Afghanistan.

 

Det verkliga sveket stavas kängor på marken och bomber ifrån skyn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: