Skip navigation

Tag Archives: Tobias Lindberg

Igår kunde vi få oss till livs de svenska soldaternas vardag i Afghanistan. I sex avsnitt ska dokumentären Krig för fred låta oss följa dem på nära håll. Det kommer att bli intressant och tankeväckande. Det blir debatt, var så säker.

Två väldigt olika förhandskommentarer tål att läsas också i efterhand. Åsa Linderborg skrev i Aftonbladet den 10 april att Medier lockar unga till kriget i Afghanistan:

Jag vill inte se fler ceremonier på Bromma, med flaggan på halv stång. Jag vill inte höra fler ”terroristexperter” eller läsa fler kolumnister som än en gång begråter de döda, med en försäkran till föräldrarna, att deras söner dog för en ädel sak.

Det räcker nu.

I Sydsvenskan skrev Tobias Lindberg igår, apropå att plutonsbefälet Erik – som så många före honom – konstaterar att säkerhetsläget har blivit sämre, något motsägeslefullt:

Ändå har Sverige en rimlig Afghanistanpolitik. Det måste finnas ett tydligt mål med den svenska närvaron.

Det kan inte å ena sidan ställas krav på ”ett tydligt mål” och å den andra slås fast att den förda politiken är rimlig, när fortfarande inget tydligt mål finns.

En utvärdering vore rimlig när säkerhetsläget i lande trots närvaron av utländsk militär i tio år har bara blivit värre.

Liksom soldaterna i dokumentären är Tobias Lindberg befriande rak i sitt budskap Sverige dödar:

Det talas inte högt i Sverige om att svenska trupper har ihjäl folk.

Erik anser inte att han dödar, utan att han ”löser sin uppgift”.

Och visst: i grund och botten har han och hans kollegor uppgifter från svenska folket genom riksdagsbeslut.

Sverige dödar.

För vad? För mänskliga rättigheter? För demokrati? Här rör sig också Tobias Lindberg nära gränsen till hyckleriet.

Dokumentären då?

En ren rekryteringsfilm? Förvisso saknas flera viktiga perspektiv men den vardag som visas i första programmet spräcker högtidstalens hyckleri, att insatsen handlar om annat än krig. Ett tabu är brutet, nu kan vi börja snacka på allvar.

Annonser